Jag har haft turen att ha en fantastisk vän med epilepsi i mitt liv sedan jag var barn och den vänskapen har mestadels sett ut som vilken vänskap som helst – det var nog ganska sällan jag tänkte på epilepsin i sig när vi växte upp.
Två saker kommer jag dock ihåg – när min kompis gick fram till dj’n på discot och bad honom slå av stroboskopet, och att läkaren sagt att hon inte fick klättra i träd – och att hon bara därför klättrade högre än alla kompisarna!
Den sortens styrka och självförtroende som kan komma av att leva med en funktionsnedsättning, och inställningen att det kan finnas fördelar med allt, har jag tagit med mig och försöker föra över till min dotter som idag många år senare lever med en annan form av funktionsnedsättning.
Det är dock viktigt att fortsätta framåt både inom forskning och inom samhällets stöttning av de många barn, ungdomar och vuxna som lever med epilepsi.